Hej på er fina! Vet inte var jag ska börja riktigt men det har varit en tuff period för oss här hemma. En riktig prövning men tillsammans blir man starkare:).

Kvällen efter att vi suttit med Tuvis på akuten så hamnade älsklingen på akuten som slutade med att dom blev tvungna att lägga in honom. Han har sökt för magproblem sen i februari men dom har bara skickat hem honom med Alvedon som han inte ens klarar av att äta just för magen. Nu hade han även 40,2 graders temp. som inte ville ge med sig utan det tog tre dagar innan dom fick ner den och sänkan. Han blev inlagd över helgen och fick komma hem måndag eftermiddag tack vare att vi går i väntans tider. Men han har förmodligen en inflammation/ infektion i buken så han väntar på att få göra fler undersökningar. Jag var helt knäckt under tiden han låg inne eftersom man inte visste om han skulle få komma hem , tänk om vattnet går ska jag få föda själv? Men nu hade vi tur att det inte gick och att han fick komma hem.
Hur mår han nu då? Jo då det e långt i från bra men han tycker det är skönt att få vara hemma tills det blir dags för undersökningar för då ska han läggas in.

Bebis då? Den ligger där inne och gonar på sig. Tror att det har hänt så mycket nu att det beror lite på det för kroppen har ju varit helt ur balans både psykiskt och fysiskt. Vi har gått över fyra dagar nu men nu vill vi att skrutt ska komma ut tills oss. Har ni något bra tips på att få igång det eller är sånt bara inbillning? Vad tror ni? Själv tror jag att det startar när kroppen och bebisen är redo men tro mig det har blivit många promenader i backar och trappor:)

Innan älsklingen åkte till jobbet i dag så beställde vi äntligen Tuvas dagis bilder. Tänkte att jag skulle lägga upp en av dom, det var inte den bästa av bilderna men det var den jag fick till mobilen. Våran sötis <3

Kram M